Relationen mellan förväntningar och resultat har inspirerat många, inte minst den amerikanske psykologen Robert Rosenthal. 1968 publicerade han det experiment som så småningom kom att kallas Pygmalioneffekten.
Titeln kommer från den grekiska myten om Pygmalion som förälskade sig i den skulptur han skapat efter sina egna önskningar. Många känner igen titeln från George Bernard Shaws pjäs Pygmalion där fonetikprofessorn Henry Higgins ger sig i kast med att förvandla den enkla Eliza Doolittle till en elegant dam.
Experimentet
Rosenthals experiment handlade om hur lärarnas positiva förväntningar på sina elever påverkade deras skolresultat. Han lät ett antal elever göra ett begåvningstest och informerade sen lärarna om vilka som kunde förvänta sig göra stora framsteg. När eleverna gjorde om samma test efter ett läsår, visade de som lärarna trott skulle göra framsteg förbättrade resultat i högre grad än omgivningen. Det var bara det att de ”begåvade” eleverna hade valts ut slumpmässigt, utan hänsyn till vilka som faktiskt varit bäst på det första provet.
En självuppfyllande profetia
Lärarna hade uppmuntrat de elever som de hade positiva förväntningar på, och skapat en självuppfyllande profetia som gjorde att eleverna också presterade bättre. Detta gäller givetvis fortfarande och med all sannolikhet också inom arbetslivet. Medarbetare som har positiva förväntningar på sig, som upplever att chefen tror på och litar på dem – levererar med alla sannolikhet bättre.