I mina nyhetsbrev har jag varje gång med en liten berättelse om min pilgrimsvanding i Spanien 2005. Här kommer de tidigare:
Till sist
vill jag berätta en episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Vägen mot Santiago de Compostela kantas av gula pilar på vägar, murar eller hus. När jag startade min vandring blev jag osäker på vart jag skulle börja. Då såg jag en ung man med ryggsäck en bit framför mig och tänkte lättad ”så bra – han vet vägen”. Vi traskade på och jag såg inte en enda gul pil och efter några km började jag ana oro – vi skulle nog inte till samma ställe. Det blev att vända om igen och där fick jag min första lärdom – jag måste lita på själv för att komma dit jag vill.
Till sist
vill jag berätta en annan episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Efter några dagars vandring fick jag smärtor i min högra fot. Till ett av härbärgena kom en grupp sjukgymnastelever för att träna på och hjälpa pilgrimer med diverse problem. Jag tvekade – skulle jag uppta deras tid? Såg så många andra med skador och svåra skoskav som låg på britsarna och blev behandlade. Till slut gick jag fram och beskrev mina problem med hjälp av teckenspråk då jag inte kunde spanska och de inte engelska. Den unge mannen lyckades förklara på ett blandat språk att ett ligament var uttänjt. Han lindade foten hårt och jag blev successivt bättre. Där fick jag min andra lärdom: jag behöver andra för att lyckas!
Till sist
vill jag berätta en annan episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Efter en veckas vandring kom jag till ett litet härbärge uppe i bergen som sköttes av en evangelisk kyrka. Där betalade ungdomar från hela världen för att få jobba gratis! och ta emot pilgrimer. Deras vilja att göra gott berörde mij djupt.
Det fanns endast 10 platser där vilket var ovanligt. Sängarna stod på rad och jag fick associationer till ett BB. Stora tjocka dunbolster till var och en, för där var det kallt på natten. Först fick vi fotbad och behandling av våra ömma fötter och sen fick vi som kommit tidigt se en spelfilm i en lada om Jesu liv. Under tiden lagade dem en härligtre-rättersmiddag till oss.
Vi som samlats där kom från olika länder och hade olika skäl för att gå denna vandring. Alla hjälptes år att skapa förståelse och byggde broar mellan länder och kontinenter. Tre unga män från USA bar med sig en gitarr. Sjunga tillsammans skapar ännu mer samhörighet och det blev en makalös kväll. Min tredje lärdom blev: hur lätt det är att förstå varandra om man vill och anstränger sig.