Lite mer om Neurofeedback och hjärnvågor Hämtat ur boken Neurofeedback av Anna Gerge. 

Centrala nervsystemet skapar elektrisk aktivitet inom olika frekvenser (från låga till höga). Detta kan neurofeedbacken påverka genom att återkopplingen fungerar som en ”dimmer”. Genom NTF lär vi nervsystemet att använda mer precis och avsiktlig kontroll av hjärnvågornas höga och låga frekvenser. Det handlar alltså inte om att stänga av eller på hjärnvågorna, utan att anpassa dem till ett bättre fungerande. Återkopplingen (till exempel spel eller filmer som visas på en TV-skärm och/eller musik i hörlurar) avspeglar olika tillstånd av koncentration, dagdrömmeri, ansträngning eller ouppmärksamhet. Återkopplingen till hjärnan under träningen ”lär” den en aktivitet som ger en mer reglerad prestation, vilket i sin tur ger ett mer stabilt mående. NFT-terapeuten placerar elektroderna på lämpliga positioner på personens huvud, och ser till att de har kontakt och kan registrera hjärnvågorna på hjärnans yta. Det är också viktigt att samspela med personen som gör NFT. Liksom i psykoterapi är personens subjektiva upplevelse viktig att följa. Tillsammans kan behandlaren och den som tränar hitta det intervall som det är optimalt att träna inom. 

Elektroencephalografi (EEG) är en undersökningsmetod för att registrera hjärnbarkens elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som fästs på hårbotten. De elektriska signalerna som registreras kallas för hjärnvågor och blir till när hjärncellerna skickar signaler sinsemellan. Hjärnvågor är alltså ett mått på hjärnans aktivitet och mäts i enheten hertz, Hz, cykler per sekund. Människans hjärnvågor har olika frekvenser, en del är snabba och en del långsamma. De olika hjärnvågorna kallas delta, theta, alpha och beta. De delas in i olika frekvensintervall, se nedan. 

Betavågor är små och snabba (över 13Hz) och finns vid intellektuell aktivitet, problemlösning och koncentration. De är associerade med ett tillstånd av aktivitet/vakenhet. Alphavågor är större och långsammare. (8–12 Hz). De är aktuella vid ett avslappnat tillstånd, då personen är dåsig eller lite frånkopplad men ändå redo att svara om det krävs. Om man sluter ögonen och tänker på något lugnt/lugnande börjar det inom 30 sekunder ske en ökning av frekvensen av alphavågor. De är särskilt påtagliga i bakre delen av hjärnan. Thetavågor (4–8 Hz) representerar mer ett dagdrömmande tillstånd, mental inaktivitet. 

Thetavågor finns vid ett avslappnat tillstånd mellan vakenhet och sömn. Deltavågor (0,5–3,5 Hz) är de långsammaste hjärnvågorna och ökar påtagligt när vi sover. De har även förknippats med inlärningssvårigheter om de är vanliga när vi är vakna. Generellt kan sägas att olika nivåer av vakenhet är förknippade med olika hjärnvågsmönster. Om man slumrar finns det mer av deltavågor och långsamma thetavågor. 

Är vi ouppmärksamma på intryck från omgivningen har vi mer thetavågor. Om man är spänd och ångestladdad finns ofta betavågor. Personer med ADHD, stroke, epilepsi, kroniskt trötthetssyndrom eller fibromyalgi tenderar att ha långsamma hjärnvågor, oftast theta och ibland alpha. När de exekutiva (frontala) delarna av hjärnan har en stor mängd långsamma hjärnvågor kan det vara svårt att kontrollera uppmärksamhet, beteende och/eller känslor. Personer med sådana hjärnvågsmönster har generellt svårt med koncentration, minne, att kontrollera sina impulser och sitt humör samt med hyperaktivitet.