Om mig
Människan är en berättelse
I höstas vandrade jag i Samariaravinen på Kreta, Europas största och mäktigaste ravin ca 17 km lång. Terrängen går övervägande nedåt, de första 4 km brant nedför och underlaget är stenar av olika storlekar vilket gör vandringen slitsam och stundom smärtsam. Märkliga klippor, som nästan ser brända ut, tornar upp sig på båda sidor och utsikten är makalös – när man kan slita blicken från marken. För det gäller att inte falla. Korta stunder går vandringen uppåt och andra muskler i benen får arbeta vilket ger ny kraft att fortsätta. På varningsskyltar står det Gå snabbt, varning för nedfallande stenar. Jag valde att gå i min takt och lita på livet. Av och till satt jag och vilade bredvid de vattenkällor som ravinen erbjuder. Långsamt går klipporna ihop till en liten öppning där havet så småningom öppnar sig för ett ljuvligt, svalkande bad.
Denna mödosamma vandring blev en metafor över mitt arbete – att ge människor möjlighet att möta sig själv och ta sig fram trots svårigheter och motgångar. Jag erbjuder ressällskap i form av tillit och tilltro på att vägen bär. Jag kan också utmana, undra över och acceptera de känslor och upplevelser som dyker upp. Jag kan inte berätta för andra hur de ska leva sitt liv men jag kan hjälpa dem att leva det liv de vill ha. Ty min vision är: lära andra leva livet.
Människor söker sig till mig av olika skäl. Ibland för att de är djupt olyckliga, andra för att få hjälp med en specifik frågeställning eller för att lära sig förstå sig på sina egna reaktioner. En del kommer som par men de flesta kommer ensamma med sina känslor och tankar. Jag möter chefer som kämpar med sig själva och sin organisation, ledare som vill tackla svårigheter, finna sitt mod att ta sig igenom svåra samtal och inte minst bli medvetna om vad det egna bemötandet kan få för konsekvenser.
Som terapeut är jag intresserad av tvåpersonspsykologin dvs. hur människor anknyter (söker närhet) till varandra och vilken kvalité relationerna har då allt växande sker i relation till andra. Jag ser varje människas berättelse som unik och jag har lärt mig att dessa berättelser förändrar människor. Dessa förändringar skapar så småningom nya berättelser. Det handlar om att lita på processen – det gjorde jag i ravinen.
