Dagens synsätt på motivation är förlegat menar Daniel Pink, författare till boken Drivkraft – den överraskande sanningen om vad som motiverar oss. Han menar att människor har en inneboende kraft att söka utmaningar, utforska och lära och inte behöver vare sig piska eller belöning för att öka sin prestation. Om detta ska komma arbetsplatser tillgodo krävs både ett respektfullt ledarskap, rätt organisering och att vi funderar på VAD och HUR vi gör det vi gör.

Piskor och morötter kan fungera bra för rutinmässiga uppgifter. Men de kan vara förödande för de tankekrävande. Den sortens utmaningar – att lösa problem och skapa nytt – är beroende av »den tredje drivkraften«, den inre motivationen. Den främjar vår kreativitet.

Trots att synen på arbete och motivation har förändrats är jobbet fortfarande ett rutinjobb för många. För få utmaningar och för mycket styrning tröttar ut, även de mest ambitiösa.

Belöningar, menar Pink, ska användas med försiktighet, de får en positiv effekt endast om de hanteras rätt. Experiment har visat att villkorade belöningar – om du gör så här så får du det här – dämpar den positiva effekten. Helt enkelt därför att sådana belöningar får människor att tappa lite av självbestämmandet. Jobbet blir inte lika roligt längre.

Boken innehåller också föreställningar kring mål och målstyrning. Vi har lärt oss att sätta upp mål för det mesta i livet. Mål hjälper oss att skärma bort störande element så att vi kan anstränga oss, fokusera och åstadkomma mer. Men en grupp forskare i ifrågasatte nyligen denna generella beskrivning. Mål som folk sätter upp åt sig själva och handlar om något de ska bli bättre på, är oftast hälsosamma. Men mål som sätts av andra – säljmål, kvartalsvinst och så vidare – kan ha farliga biverkningar. Mål som fungerar som skygglappar omöjliggör det breda tänkande som kreativiteten kräver. Och de kan frammana ett oetiskt beteende. Om en yttre belöning görs till det enda och viktiga målet kommer vissa människor att välja den snabbaste vägen, även om det innebär att fuska. Det här ser vi i många av de skandaler och oetiska beteenden som tycks ofrånkomliga i dagens värld.

När belöningen är handlingen i sig – öka kunskaper, tillfredsställa kunder, göra sitt bästa – finns det inga genvägar. Att då handla oetiskt vore att missgynna sig själv.

Hur ska man då använda belöningar? Det bästa är att följa det redan etablerade mönstret för en verkligt motiverande miljö. En sådan bygger på att grundbelöningarna måste vara tillräckliga och rättvisa. Det måste vara trevligt att jobba på arbetsplatsen. Människorna i teamet måste vara självständiga och ha många möjligheter att uppnå mästerskap. Och deras dagliga sysslor måste hänga ihop med ett högre syfte. Beröm och positiv respons är be- tydligt mindre nedbrytande än kontanter och pokaler. Feedback, om den ges på rätt sätt, är ett verkningsfullt redskap för att förstärka en inre motivation.

Pink menar att självstyrning är en av de starkaste inre motivationskrafterna medan kontroll begränsar. Den ger de kontrollerade en känsla av att styras av något som ligger utanför det egna jaget. Att uppmuntra självstyrning innebär inte att säga nej till ansvar. Tvärtom, självstyre förutsätter att folk vill ta ansvar. Men det som folk vill ha kontroll över varierar starkt. Olika individer har olika önskemål. Den bästa strategin för en chef är att fundera ut vad som är viktigt för varje enskild medarbetare.

Självstyrning är en viktig ingrediens för att stimulera våra inre drivkrafter. Men det behövs något mer, nämligen mening. Mening aktiverar den energi som får oss att leva. Så elda på med mening. Skapa förutsättningar för att arbetet ska upplevas som tillfredsställande. Gör gruppen till en tävlingsfri zon. Matcha inte medarbetare mot varandra i hopp om att konkurrensen ska sporra dem till bättre prestationer. Det minskar sannolikt bara deras inre motivation. Motivera inte med belöningar utan satsa på sammanhållning som ett gemensamt syfte. Ju mer medarbetarna delar detta syfte, desto mer kommer de att utföra ett arbete som tillfredställer dem på djupet.

Det gör man i form av ett bokpaket; minst tio barnböcker som vänder på begreppen. Som ger anledning till samtal, som breddar världsbilden och som innefattar alla – utan raster och värderande ramar. Där tacklar prinsessor hårdast av alla i hockeyrinken, där är det självklart att Lolly har två pappor och där är det alldeles vanligt att vara ovanlig. 1400:- kostar det att vara med!
www.motesplatslulea.se/bokpaket

Till sist
vill jag berätta en episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Vägen mot Santiago de Compostela kantas av gula pilar på vägar, murar eller hus. När jag startade min vandring blev jag osäker på vart jag skulle börja. Då såg jag en ung man med ryggsäck en bit framför mig och tänkte lättad ”så bra – han vet vägen”. Vi traskade på och jag såg inte en enda gul pil och efter några km började jag ana oro – vi skulle nog inte till samma ställe. Det blev att vända om igen och där fick jag min första lärdom – jag måste lita på själv för att komma dit jag vill.

Till sist
vill jag berätta en annan episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Efter några dagars vandring fick jag smärtor i min högra fot. Till ett av härbärgena kom en grupp sjukgymnastelever för att träna på och hjälpa pilgrimer med diverse problem. Jag tvekade – skulle jag uppta deras tid? Såg så många andra med skador och svåra skoskav som låg på britsarna och blev behandlade. Till slut gick jag fram och beskrev mina problem med hjälp av teckenspråk då jag inte kunde spanska och de inte engelska. Den unge mannen lyckades förklara på ett blandat språk att ett ligament var uttänjt. Han lindade foten hårt och jag blev successivt bättre. Där fick jag min andra lärdom: jag behöver andra för att lyckas!

Till sist
vill jag berätta en annan episod från min pilgrimsvandring i Spanien 2005. Efter en veckas vandring kom jag till ett litet härbärge uppe i bergen som sköttes av en evangelisk kyrka. Där betalade ungdomar från hela världen för att få jobba gratis! och ta emot pilgrimer. Deras vilja att göra gott berörde mij djupt.
Det fanns endast 10 platser där vilket var ovanligt. Sängarna stod på rad och jag fick associationer till ett BB. Stora tjocka dunbolster till var och en, för där var det kallt på natten. Först fick vi fotbad och behandling av våra ömma fötter och sen fick vi som kommit tidigt se en spelfilm i en lada om Jesu liv. Under tiden lagade dem en  härligtre-rättersmiddag till oss.
Vi som samlats där kom från olika länder och hade olika skäl för att gå denna vandring. Alla hjälptes år att skapa förståelse och byggde broar mellan länder och kontinenter. Tre unga män från USA bar med sig en gitarr. Sjunga tillsammans skapar ännu mer samhörighet och det blev en makalös kväll. Min tredje lärdom blev: hur lätt det är att förstå varandra om man vill och anstränger sig.

Alla krisåtgärder ska spegla företagets själ. De har två syften. Det ena är att röja undan orsakerna till krisen och hjälpa de drabbade. Det andra är att avvärja hotet mot företagets varumärke.

Varje organisation hotas av obehagliga överraskningar både inre och yttre hot. Några exempel på inre hot:

- brand, förskingringar, mutanklagelser, sexuella trakasserier, felaktigt skötta uppsägningar, arbetsolyckor, avslöjanden av barnarbete hos leverantör
på yttre hot:
- terrorattacker, kidnappningar, sabotage, åtal och stämningar.

Dessa hot förstärks om det råder en bristfällig företagskultur, med slarv, otydliga rutiner och dåligt ledarskap.

Massmedias intresse kan också upplevas som ett hot om man inte har rutiner för att möta dem. Räkna med att krisen uppmärksammas om de är händelser som

• påverkar många

• visar att företaget inte lever upp till den image det har eller försöker få

• har tydliga motsatser (hjälten–skurken, den svage–den starke etc) och som därmed är lätta att skildra förenklat och dramatiskt i medierna

• företrädare håller sig undan eller vägrar kommentera vilket naturligtvis bara ökar nyfikenheten

Bästa sättet att skydda sig är att vara förberedd på ev. kriser och det gör man genom att börja sätta upp mål för och analysera krisarbetet. Målet ska vara kopplat till företagets affärsidé, mål och strategier och till dess sociala ansvar. Hur ska företaget, varumärket och produkterna upplevas efter en kris? Vad är företaget berett att satsa för att klara en kris? Hur långt ska företagets moraliska ansvar sträcka sig? Är ni redo för det värsta, så klarar ni också mindre kriser.

Skoglund poängterar att vid en olycka dömer opinionen företaget efter hur det tar hand om och kommunicerar med de drabbade. Nordström & Thulins uppträdande vid Estonias förlisning är ett exempel på hur det inte får gå till. Rederiet ansågs då tänka mer på kunderna och aktieägarna än på offren och deras anhöriga. SAS däremot fick sympati för sitt sätt att hantera krisen i Milano. Några skäl till att SAS lyckades så väl var att de var väl förberedda. Det hade lärt sig, inte minst av olyckan vid Gottröra.

Nästa steg handlar om att organisera krisarbetet allt från att uppdatera kontaktlistor, skapa riktlinjer och sätta samman en krisgrupp som inte är trög och byråkratiskt. Gruppens arbete ska utmynna i en lättillgänglig handlingsplan som sprids till många i företaget. Krisgruppens viktigaste arbete är att lära sig av egna och andras kriser och på det sättet skapa en lärande organisation.

Det är också viktigt att lära sig hantera massmedierna. Uppfattningen om din organisation styrs till stor del av medierna. Skoglund menar att oavsett vad du tycker om medier och journalister, tjänar du på att ha respekt för deras roll och behandla dem korrekt. Det handlar om att förpacka informationen och bemöta journalisterna för att få ut en korrekt och verklighetsnära bild. De flesta journalister är seriösa; de vill förmedla sanningen så väl de förmår. Så var beredd på att ge information. Håll inte inne med information, det gör journalisterna fientligt inställda. Var i stället öppen och ge rikligt med information. Ge journalisterna tillgång till personer som kan uttala sig. Visa att ni inte har något att dölja. Se medierna som en viktig resurs för företaget. Knyt goda relationer med journalister så lär du dig mer om vad som intresserar dem. Du får också en möjlighet att kontinuerligt informera dem i angelägna frågor. Relationen ska bygga på respekt för journalisternas yrkesroll.

Skoglund beskriver också i sin bok vad organisationen ska göra när krisen är ett faktum. Då är starten viktigast – att visa omtanke, öppenhet och insyn vilket skapar respekt. Omsorg om anställda, anhöriga, kunder, och andra berörda. Det vinner mediernas och allmänhetens sympati.

När ni blir intervjuade under en kris, håll er till saken. Ge tydliga, konkreta och lättbegripliga svar på de frågor ni får. Skönmåla inte och försök inte slingra er. Säg som det är, det skapar förtroende. Kom aldrig med lögner eller halvsanningar, inte ens i god tro. Kontrollera informationen innan ni lämnar ut den. Förlorad trovärdighet är tung att återvinna. Erkänn fel och brister. Att försöka skyla över dem straffar sig ofelbart.

• göra kvinnors företagande synligt
• vara förebild för andra kvinnor
• sprida kunskap om vad företagande innebär
• inspirera andra att se företagandet som möjligt karriärval
berätta sin historia som företagare

Det är ett ideellt uppdrag som kan bokas direkt via min hemsida eller via Tillväxtverkets hemsida (om du önskar just mig så skriv det i så fall på bokningen).
Målgrupper är; studenter vid gymnasier och universitet, komvux, yrkesinriktade utbildningar, lärare, syokonsulenter, ideella föreningar, nätverk, organisationer, Arbetsförmedlingen, Almi/företagarcentrum

Antidepressiv medicin eller tio terapibesök. Det är den behandling som du kan förvänta dig om du mår psykiskt dåligt. Om du behöver längre behandling är det stor sannolikhet att du måste betala ur egen ficka.

På Socialstyrelsens hemsida står det att stödet till människor med psykisk ohälsa behöver förbättras. Ett av de områden som anses viktiga är att patienterna ska få större inflytande Två av de områden som man anser vara viktigast att förbättra är ökad användning av evidensbaserade och utvärderade metoder, samt ökat inflytande för patienter. Det står också att ett effektivt omhändertagande i vården handlar om att erbjuda ett utbud av behandlingar.

Men i de nationella riktlinjerna för vård av depression och ångestsyndrom från 2010 är det en typ av behandling som lyfts fram, nämligen Kognitiv beteende terapi, KBT. Några andra terapiformer nämns inte. Det innebär att socialstyrelsen i rekommendationerna går emot sina egna visioner.

Konsekvensen av rekommendationerna är att KBT är den form av terapi som de flesta vårdcentraler erbjuder sina patienter. Det är tydligt inte minst i satsningen på rehabiliteringsgarantin. Ett av dess syften var att öka tillgången till evidensbaserad behandling. Det har gjorts genom att öka tillgången på KBT. Håkan Johansson, forskare i psykologi och studierektor för psykoterapeututbildningen på Lunds Universitet, har svårt att förstå den utvecklingen.

– Jag tycker att KBT är en väldigt bra metod. Det som är upprörande är att man valt att satsa på en enda form av terapi trots att det inte finns någon entydig vetenskaplig grund för detta. Så ser det inte ut i alla andra länder,  säger han.

Saknas alternativ till KBT

Forskning visar att olika typer av terapier har ungefär samma effekt, menar Håkan Johansson. Ungefär 60 procent av de som får terapi, oavsett metod, svarar på behandlingen. Att Socialstyrelsen, trots det, rekommenderar just KBT tror han beror på att det forskats mer på KBT är andra terapiformer.

– Jag tycker att det sker en sammanblandning i debatten. Att man har gjort fler studier på KBT betyder inte att den metoden har bättre effekt. De studier som gjorts på andra metoder visar också god effekt, det är bara det att det är färre studier.

Mycket av terapiforskningen har gjorts på patienter med relativt avgränsade och specifika svårigheter. Men allt fler av de som kommer till primärvården har komplexa problem. Risken är att Socialstyrelsens rekommendationer baseras på studier av patienter som inte är representativa inom psykiatrin, menar Håkan Johansson.

– KBT är bra för många, men den som inte svarar på den typen av behandling har ingen möjlighet att få någon annan hjälp.

Svårt att få längre terapi

Drömscenariot, enligt Håkan Johansson, är en individualisering av behandlingen.
– När det gäller mediciner finns det ett stort utbud att välja på för en och samma åkomma. Det behövs också för terapi.

Förutom olika metoder, behöver det också finnas möjlighet till längre behandlingar. Många vårdscentraler erbjuder sina patienter tio samtal. Det tycks vara någon form av norm. Något som förbryllar Håkan Johansson.

– Det finns ingen forskning som visar att just tio samtalstillfällen är tillräckligt. Däremot finns det forskning som visar att fler gånger ger ökad effekt.

Men trots att det satsas mer pengar på vård för psykisk ohälsa blir det allt svårare att få längre behandlingar, menar Håkan Johansson.

– Man måste tillåta långa terapier. Vissa typer av medicinering är livslång. Är det då orimligt att gå två eller tre år i terapi, framför allt om man har en komplex problematik.

Den humanistiska synen på vården av psykiskt sjuka har tappats bort, anser Håkan Johansson.

– Det är kostnaden som är det viktiga. Och det märks inte att man satsar resurser, inte när det gäller tillgång till terapi.

Terapi ingår inte i högkostnadsskyddet

Om man inte tycker att utbudet i vården är tillräcklig eller passar ens behov finns det bara en sak att göra: söka sig till en privatpraktiserande terapeut och betala ur egen ficka. Sådan behandling ingår nämligen inte i högkostnadskortet. Något som borde vara är självklarhet, menar Håkan Johansson.

– Jag tycker att man ska se terapi som likvärdig medicinsk behandling.

Pia Eresund, psykolog, filosofie doktor och aktiv i styrelsen i riksföreningen psykoterapicentrum, har jobbat som privatpraktiserande terapeut i många år. Hon tycker att det är sorgligt att det är så många som inte får tillgång till den hjälp de behöver.  Den psykiska ohälsan drabbar ofta människor med dålig ekonomi hårt, menar hon.

– De som mår sämst har sällan pengar till terapi. Vissa som har sökt upp mig har inte kunnat börja i behandling därför att de inte har råd. Ibland har jag sänkt kostnaden för att ge dem en möjlighet till terapi.