skip to main navigation

Lotta Lindgren

Arkiv: augusti, 2010

Vad gör en chef framgångsrik?

30 aug 2010

Marcus Buckingham avslöjar detta i sin bok: First, break all the rules

I boken berättar han att Gallup intervjuade drygt 80.000 chefer i alla typer av organisationer. En del av dem var de bästa man kunde finna, baserat på avdelningens resultat eller på omdömen från kunder, anställda eller ledning. Andra var vanliga genomsnittschefer.
Var och en intervjuades under en och en halv timme. De fick besvara öppna frågor där de ställdes inför olika situationer och fick tala om hur de skulle handla och varför.

Svaren jämfördes för att finna mönster. Man letade efter vad de bästa hade gemensamt? Och vad som skilde dem från deras mindre framgångsrika kollegor?

De bästas insikt
De bästa cheferna visade sig vara olika i det mesta. Man fann dem bland män och kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund, olika sätt att motivera och eda verksamheten. Också i sätten att bygga relationer fanns stora skillnader.

Men det fanns en sak som de hade gemensamt, en insikt som de delade och som de ofta återkom till.
De inser att varje medarbetare styrs av sin personlighet, att hon har sina egna drivkrafter, sitt eget sätt att tänka och sin egen stil att relatera med andra. Och de vet att det finns en gräns för hur mycket de kan ändra på det.

Men de klagar inte över dessa skillnader och försöker inte slipa bort dem utan i stället drar de fördel av dem. De försöker hjälpa varje medarbetare att bli allt mer av det han eller hon redan är.

Den insikten är grunden för deras framgång som chefer.
Buchingham resonerar också kring begreppet talang och menar att den finns där från början.
Talang ska skiljas från färdigheter (hur man gör) och kunskaper (vad man vet – de kan läras in). Varje revisor är bra på att räkna och har lärt sig bokföringsreglerna. Men hos riktigt bra revisorer har man funnit en speciell fallenhet, en passion för noggrannhet som får dem att älska revision. Den lär man sig inte. Den finns där från början. Därför gäller det att finna den som har rätt fallenhet för ett jobb.

En utbredd uppfattning är att alla kan förändras, bara de har vilja nog och självdisciplin. De bästa cheferna ser det inte så. Det tror inte att man kan ändra en persons mentala filter och sätta in ett annat. En som skyggar för konfrontationer lär sig aldrig trivas i en hård debatt. En konkurrensinriktad lär sig inte gilla förhandlingar som går ut på att båda parter vinner.

Buckingham menar att nya rön inom hjärnforskningen ger dem stöd. Vi har ungefär hundra miljarder hjärnceller och det som bestämmer vår personlighet är förbindelserna mellan dem. Vid treårsåldern har var och en av våra hjärnceller upp till femton tusen förbindelser med andra hjärnceller. Men det är för mycket. Vi behöver skapa mening, vår egen mening, av all information vi har i huvudet.

Buchingham menar också att alla ska behandlas olika eftersom alla är unika. Varje anställd ställer sina speciella krav på sin chef. En vill vara i fred, en annan att ni har daglig kontakt. En vill ha din erkänsla, en annan hellre kollegornas. En trängtar efter offentligt beröm, en annan skyr rampljuset och föredrar ett personligt tack mellan fyra väggar.

De bästa cheferna följer därför inte den gyllene regeln att »behandla andra som man själv vill bli behandlad«. Deras regel lyder: Behandla var och en som hon själv vill bli behandlad. Rättvisa, för dem, är inte att behandla alla lika. De ser till vem individen är och vad hon behöver.

Hur vet de det? De frågar medarbetarna, om deras mål, om hur de vill ha erkänsla, om vilken relation de vill ha till sin chef. Och kan de inte hålla svaren i huvudet skriver de ner dem. Svårare än så är det inte.

Skapa mening

30 aug 2010

En av mina motiv för att skapa denna blogg är att förmedla kunskap och idéer kring vad som skapar mening i våra liv. Hur vi kan öka vår förmåga att hantera svårigheter och smärta – helt enkelt öka den egna kompetens att lida. Att vara människa innebär att av och till konfronteras med oro, förtvivlan, konflikter, sorg och annat som genererar lidande. Det går att lära sig leva OCH hantera smärtan istället för att dämpa den med olika typer av mediciner, droger eller annat beroende. Jag kommer att lyfta fram människor som genomlevt svåra upplevelser och som trots allt kunnat gå vidare i ett gott liv.
Är du en sådan person så skriv till mig, Jag är intresserad av hur du tog dig i genom sorgen, smärtan, oron och vad som bidrog till att det gick bra.

Downshifting – att växla ner

30 aug 2010

För några år sen var jag på ett 50-års kalas. Vi satt vid ett bord där samtalsämnena avlöste varandra. En av kvinnorna berättade att hon slutat sin anställning som chef och börjat städa istället. Skälet var att hon värderade sin fritid mer än jobbet. När hon städat färdigt kunde hon lämna jobbet och sluta tänka på det. Hennes val gav oss möjlighet att reflektera över hur vi lever våra egna liv.

Tempot i samhället blir allt snabbare. Med fyllda almanackor stressar människor runt mellan dagis, jobb, möten, bilbesiktningar och olika träningar. Parallellt pågår den stora köpfesten. Ohämmat bränner de som har möjlighet (och andra som hamnar i skuldfällan) sina pengar på ständigt nya varor. Temat blir att arbeta mera – så att vi kan köpa mera.

Det finns de som tröttnat på denna stress och köphysteri – och som faktiskt gjort något åt det. I USA kallas de för ”downshifters”, i Sverige för nerväxlare. Det är människor som frivilligt valt att lägga in en lägre växel i livet. Människor som är beredda att byta pengar mot tid, som uppskattar sin fritid mer än att göra karriär. Människor som vill ha mer utrymme för reflektion och nära relationer. Människor som vill skaffa sig ett liv före döden.

Downshifting innebär att växla ned, att leva lite enklare, att ta ansvar för sin längtan efter livskvalitet. Att gå ner i tid innebär också att tjäna mindre pengar. Det handlar om att välja mer noggrant vad man lägger sina pengar på. Samtidigt kan man minska den konsumtion som belastar miljön mest. Att satsa på välbefinnande, hälsa och relationer är bra och dessutom miljövänligt. Har man mycket pengar så köper man ofta fler bilar, längre flygresor och större hus – vilket bidrar till ökad miljöförstöring. Den minskade tidspressen innebär att det blir lättare att välja tåg framför flyg och buss framför bil så ofta som möjligt. Även andra former av miljövänliga beteenden som tar tid, att laga mat och baka själv, källsortera och kompostera eller laga och renovera det gamla i stället för att köpa nytt, blir lättare.

Det handlar inte om att lämna sitt arbete eller nödvändigtvis byta jobb, utan om att kanske börja jobba 30-timmarsvecka i stället för 40, att söka en bättre proportion mellan tiden som läggs på jobbet och den tid man själv förfogar över. Till syvende och sist handlar det om att lära sig njuta av att ha tid – för det som är viktigast i livet – barnen, relationer och hälsan.

Skicka vidare

30 aug 2010

Filmen Pay it forward (på sv. Skicka vidare) bygger på en bok av Cathrine Ryan Hyde som fick idén och inspirationen till boken efter att hon varit med i en bilolycka. Två män hade dragit ut henne ur bilden och släckt den brinnande motorn och i och med detta riskerat sina egna liv för en främling. De räddade hennes liv. När hon ville tacka dem var de redan försvunna. Efter att hon hade gått runt och grubblat på hur hon skulle kunna hitta och tacka dem kom hon på idén att istället göra en god gärning för någon annan som behövde hjälp.

Filmen lyfter fram idén om att en enda människa kan förändra världen. Pojken Trevor kommer på att han kan göra någonting för någon som inte kan göra detta på egen hand. Det går upp på att: ”Om någon gör dig en tjänst, någonting stort, någonting som du inte kan göra själv, och istället för att återgläda detta så skickar du vidare tacksamheten till tre andra personer. Och nästa dag skickar var och en av dem vidare till tre nya. Och dan därpå skickar var och en av dessa 27 till ännu tre. Och om alla, varje dag, i sin tur skickar vidare till sina tre… är man på två veckor uppe i 4.782.969 personer”.

Det är något att tänka på. Att inte bara se sina egna problem utan att ta en titt in i någon annans liv och se om och hur man kanske skulle kunna hjälpa den personen. Det behöver inte vara en stor sak men det kan bli en stor sak beroende på vem det är man hjälper. Istället för att bara prata om hur det borde vara så GÖR alla något åt saken och skapar förändring

Pay it forward fungerar alltså som ett mänskligt kedjebrev där en människa gör världen lite bättre för en annan eller flera andra.

Empati och sympati

30 aug 2010

Empati betyder medkänsla eller inlevelse och kan definieras som förmågan att uppleva och uppfatta en annan människas känsla eller stämning utan att göra någon värdering av den. Det är inte samma sak som att samtycka. Empati är mer en attityd eller ett förhållningssätt, en process där den empatiska attityden leder till successivt djupare förståelse.

Man kan också tala om att ”ta emot och bära” en annans känslor. Det kan ni nog känna igen när era små barn gråter av olika skäl. Empati kan därför vara smärtsamt. Man kan också säga att empati är den villkorslösa kärleken som handlar om att bry sig om den andre.

Empati förväxlas ibland med sympati vilket innebär att den som känner sympati själv helt eller delvis delar den andras känslor. Den kan handla om att dela dennes ståndpunkt i en konflikt, medan en empatisk person är medveten om bägge sidors känslomässiga situation och tar inte ställning för den ene.

Kraniosakral behandling ger kroppen möjlighet att själv lösa spänningar och obalanser på cellnivå så att en djup läkning kan ske.

Läs mer...

Kurs i ledarskap och kommunikation för ledare, medarbetare, politiker, lärare och alla andra som vill utvecklas i sin roll på …

Läs mer...

Är det bekymmer i personalgruppen – allt från konflikter och samarbetsproblem till attitydproblem och bristande ledarskap – så lönar det…

Läs mer...

back on top